**** CREATED WITH DEMO COPY OF TABLOOM ***

Brev från Bp Thomas, advent 2011

Advent är väntan på Kristus
sjunger vi en av adventspsalmerna.
Advent – tiden som talar om Kristi ankomst i dubbel bemärkelse. Hans första ankomst, då Han som ett barn och allas tjänare föddes i ett stall. Vid Hans andra ankomst kommer Han som en Kung på himmelens skyar.
Denna, Kristi dubbla ankomst, beskriver kyrkofadern Kyrillos av Jerusalem (315 – 386) med följande ord:
”Vi förkunnar Kristi ankomst, inte bara som en enda ankomst utan också en annan som är mycket skönare än den första. Den första var ett tecken på tålamod, den andra bär det gudomliga rikets diadem.
I allmänhet är allting dubbelt i fråga om vår Herre Jesus Kristus. Dubbel är Hans födelse: Han är född av Gud före tidsåldrarna och av Jungfrun vid tidens slut. Dubbelt är Hans nedstigande: ett som var dolt liksom ull, ett annat som är uppenbart, det som skall komma. Vid sin första ankomst blev Han lindad och lagd i en krubba. Vid sin andra ankomst är Han klädd i ljus som i en mantel. Vid sin första ankomst uthärdade Han korset utan att bry Sig om skammen. Vid Sin andra kommer Han omgiven av änglarnas skara och förhärligad.
Vi stannar alltså inte vid Hans första ankomst utan sträcker oss mot den andra. Vid den första säger vi: ”Välsignad är Han som kommer i Herrens Namn.” Vid den andra skall vi säga detsamma. När vi nöter Herren tillsammans med änglarna, skall vi tillbe och säga: ”Välsignad är Han som kommer i Herrens Namn.”
Gud välsigne oss alla att med öppna hjärtan och sinnen ta emot Honom när Han kommer!
+ Thomas

Brev från Bp Thomas, julen 2011
Jag låter Leo den Store få berätta, läs och njut.

Nu är livets födelsedag! 
Mina älskade, idag blev vår Frälsare född. Låt oss därför glädja oss! Nu när det är Livets födelsedag får ingen sorg finnas. Livet tar bort fruktan för döden och ingjuter glädjen i oss, ty åt oss har evigheten blivit lovad. Ingen blir förvisad från deltagandet i denna lycka. För oss alla finns ett och samma skäl till denna gemensamma glädje; eftersom vår Herre, som har krossat synden och döden inte fann någon enda fri från skuld, kom Han för att betala för alla.
Må den som är helig jubla, ty han närmar sig segerpalmen! Må syndaren fröjda sig, ty han inbjuds till nåden! Må hedningen fatta mod, ty han kallas till livet.
I tidens fullbordan antog nämligen Guds Son människosläktets natur, så som den gudomlige vishetens och kunskapens outgrundliga djup hade beslutat, för att människorna skulle försonas med sin Skapare och för att djävulen, dödens uppfinnare, skulle besegras genom samma mänskliga natur som han själv hade besegrat.
Mina älskade, en sådan födelse anstod Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Genom denna födelse var Han både lik oss i Sin mänsklighet och överträffade oss i Sin gudomlighet. Ty om Han inte vore sann Gud, kunde Han inte bringa läkedom, om Han inte vore sann människa, kunde Han inte ge oss en förebild.
 
Leo den store (Blev Biskop i Rom år 440.)
Aktuellt just nu
Följande rader kan vi läsa i årets Fastebrev, skrivet av Simon Pilgrim:
 
”Det vi kallar för ”den stora fastan” det vill säga perioden av andlig träning och fokusering under 40 dagar i förberedelse för den stora segerfesten – Påsken, är också en fornkyrklig tradition. Den förste ”kyrkohistorikern” – kyrkofadern Eusebios skriver exempelvis om att kristna tillämpade den 40 dagar långa fastan redan under S:t Irenaeus tid (det vill säga omkring år 160-170 e Kr). 
 
Som med så mycket annat i vårt liv tror jag att vi kristna tenderar att börja i fel ände när det gäller fastan. Kanske använder vi våra förebilder på fel sätt och därmed ställer orimliga krav på oss själva? ”
 
Klick här om du vill läsa Fastebrevet i sin helhet.
 
Guds välsignelse!
+ Thomas, Biskop i St. Petrus församling, Halmstad
Ps Nyfiken på församlingen? Kom med på
Gemenskapshelg!





Brev från Bp Thomas, januari 2012

Så här skriver den helige Cyprianus om att be ”Herrens bön”.
 
”Käraste bröder, låt oss be som vår mästare Gud har lärt oss. En kär och förtrogen bön är att be till Gud om, det som är Han eget, att låta Kristi bön stiga upp till Honom. Låt Fadern känna igen Sin Sons ord när vi ber. Låt Honom som bor i vårt bröst också finnas i vår röst. När vi nu har Honom som förespråkare hos Fadern för våra synder, så låt oss bruka vår förespråkares ord når vi syndare ber om förlåtelse för vad vi har brutit. Han säger ju: ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall Han ge er” (Joh 16:23). Hur mycket rikligare skall vi då inte få ta emot det vi ber om i Kristi namn, om vi ber med Han egen bön?”
Cyprianus var biskop i Karthago i Nordafrika och led martyrdöden i den valerianska förföljelsen år 258.

Klicka här för att öppna det som PDF istället
Förlåtelsens söndag 2012
Fastebrev 2012
Kvalitetstid med Gud
Alltsedan dess första tid har Kyrkan praktiserat fasta på olika sätt. Kristus talar på flera ställen om fasta som om det vore en självklarhet, så även flera av de tidiga kristna skribenterna. [Se t ex Matt 4:21-11, 6:16-18, 9:14-17, Apg 13:2, 14:23, Did 8:1-2.] Denna praktik har sin bakgrund inom judendomen. I Gamla Testamentet används fasta för att uttrycka sorg eller ge ett starkt eftertryck åt böner till Herren. Det finns också texter som beskriver fastedagar och årliga fastehögtider. [2 Sam 12:16-23, Joel 1:14, 2:15, Lev 16:29.] Inom profetlitteraturen varnas folket vid flera tillfällen från att upprätthålla en ytlig och självgod fasta, en kritik som Kristus åter betonar i bergspredikan. [Jmf t ex Jes 58:1-12; Sak 7:1-14 med Matt 6:16-18.] Med tanke på det sistnämnda har somliga bibelutläggare velat anföra att fasta är en legalistisk företeelse som kristna inte bör eller behöver ägna sig åt. Det är samma resonemang som när man utifrån Amos inskärpning mot hjärtlöst offrande menar att Gud inte vill ha offer utan rättfärdighet [Amos 5:21-25]. Problemet är att Gamla testamentets profeter samtidigt uppmanar till att offra inför Herren. Poängen är att precis som med offrandet skall fastan ske av hjärtat, i rättfärdighet. Det handlar inte om ett ”antingen eller”, utan om ”både ock” - att fasta med rätt inställning. Som profeten Sakarja uttrycker det:
Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu under sjuttio år har hållit faste- och klagodagar i femte och sjunde månaden, har det då varit åt mig som ni har hållit fasta? Och när ni äter och dricker, är det inte då för er egen räkning som ni äter och dricker? [Sak 7:5-6]
Det vi kallar för ”den stora fastan” det vill säga perioden av andlig träning och fokusering under 40 dagar i förberedelse för den stora segerfesten – Påsken, är också en fornkyrklig tradition. Den förste ”kyrkohistorikern” – kyrkofadern Eusebios skriver exempelvis om att kristna tillämpade den 40 dagar långa fastan redan under S:t Irenaeus tid (det vill säga omkring år 160-170 e Kr).
Som med så mycket annat i vårt liv tror jag att vi kristna tenderar att börja i fel ände när det gäller fastan. Kanske använder vi våra förebilder på fel sätt och därmed ställer orimliga krav på oss själva? Förmodligen känner ni alla till det frireligiösa armband som bärs av hundratusentals amerikaner, det med texten W.W.J.D. - What Would Jesus Do? Missförstå mig inte, det är naturligtvis en såväl god ambition som en biblisk grundtanke att efterlikna Jesus i vårt sätt att leva, men vi glömmer ofta vad som låg bakom Jesu eller Paulus, kyrkofädernas eller varför inte den moderne ödmjuke kristne ledarens förmågor att handla som de gör.
Träningen –det asketiska livet, bönen, den dagliga omvändelsen till Gud, fastan, en tyst rannsakan och det ständiga beroendet av Herren. Vi kanske borde låta texten H.D.J.T. - How Did Jesus Train - Pryda våra armband i stället?
Betänk de tysta åren i Nasaret. Vi har en utsaga om Jesu barndom, då Han vistades i templet som tolvåring. Men efter denna händelse skriver evangelisten, i detta fall Lukas:
Sedan följde han med dem (Maria och Josef) ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag. [Luk 2:51-52]
Från det att Jesus var tolv år, fram till det Han är omkring trettio, en period på nästan 20 år, vet vi väldigt lite om Honom. Varför? Jag är för min del övertygad om att det har att göra med förberedelse och prövningar, ett sant mänskligt liv. Hebreerbrevets författare skriver:
Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. [Heb 4:15]
Detta är värt att reflektera över. Vilket utrymme låter vi de tysta åren eller perioderna ha i våra liv? Hur mycket förberedelse och saktmod ligger bakom det vi faktiskt säger och gör? Vi vet alla att Kristi gärning är unik. Han uppfyller Guds frälsningsplan – förbundet med alla folk. Men Han är också vårt främsta föredöme i handling och förberedelse för handling. Varje kristen, inte bara de som är vigda till tjänst har sin uppgift i Guds rike och den värld vi lever i. Men låt oss inte glömma bort Johannes Döparens 30 år i öknen, Kristi 20 tysta år i Nasaret i Galiléen, Paulus 3 år i ödemarken och därtill ökenfäder, apologeter, teologer, präster och andliga vägledare, som använt månader och år i avskildhet innan de trätt fram och betjänat människor. Dessa perioder skulle jag vilja kalla för kvalitetstid med Gud och det är uppenbart att de gör djupa avtryck i människors karaktär.
Kvalitetstiden med Herren gör oss inte mer eller mindre rättfärdiga, vi fastar inte för att nå rättfärdighet. Om det skulle vara anledningen kunde vi lika gärna ha lagt ner den praktiken innan vi ens försökte. Vi fastar inte för att bli rättfärdiga, utan för att vi är det. Kristi nåd har genom den Helige Ande förvandlat våra sinnen så vi kan sträva den efter Kristuslikhet som varje Kristustroende är kallad till. Därmed har fastan en funktionell, inte en positionell betydelse.
Fastan är en alltså en rik möjlighet till träning i överlåtelse till Herren. Kritiker framhåller ofta att det är en märklig praktik att leva 40 dagar i överlåtelse. Skall inte varje dag av det kristna livet präglas av överlåtelse till Gud? Resonemanget är lika befängt som att tillstå att ett gift par inte behöver ge varandra uppskattning, fira högtidsdagar eller uppleva saker tillsammans under olika perioder, eftersom kärleken alltid ska vara levande varje dag. Det är ju just därför man utför allt detta, för att hålla kärleken levande. Så även med fastetiden, den är en som en miniatyr av det kristna livet i stort. Så ta till vara kvalitetstiden med Herren och jag tror att du kommer uppleva vilken välsignelse det är att välja det långsiktigt bästa för oss – umgänget med Herren.
Några praktiska fasteråd:
Framför allt: Lev enkelt och ge stort utrymme i ditt liv åt Gud; Hans kyrka, Hans Ord samt dina medmänniskor.
Prioritera bönen, den enskilda, i familjen och i församlingen.
Avstå från, eller dra in på intaget av kött- och mejeriprodukter. (Åtminstone på onsdagar och fredagar.) Godis- och fikafasta är också att rekommendera.
Mediefasta, en eller flera dagar i veckan är ett modernt fasteinslag. Ta istället tillfälle till att lyssna till Gud i tystnaden eller till att läsa en god bok.
Möjlighet till bikt finns naturligtvis under hela året, men under Fastans renings- och omprioriteringsarbete av vårt inre, är bikten en viktig del. Boka tid med bp. Thomas.
Årets fasteinsamling, som vi gör varje söndag, plus fastebössorna vi har i våra hem, går till våra trossyskon i Rwanda och Burundi. Ett tips är att sträva efter att leva billigt och enkelt och ge mer till systrar och bröder som inte har råd att leva annat än enkelt.
Angående fastemåltiderna på onsdagar, se informationsrutan på nästa sida.
Guds välsignelse till Er alla på vägen genom Fastan till Festen!
Era medvandrare i Kristus.
Simon Pilgrim & bp.Thomas