Cyprianus
Cyprianus var biskop i Karthago i Nordafrika och led martyrdöden i den valerianska förföljelsen år 258.Så här skriver den helige Cyprianus om att be ”Herrens bön”.
”Käraste bröder, låt oss be som vår mästare Gud har lärt oss. En kär och förtrogen bön är att be till Gud om, det som är Han eget, att låta Kristi bön stiga upp till Honom. Låt Fadern känna igen Sin Sons ord när vi ber. Låt Honom som bor i vårt bröst också finnas i vår röst. När vi nu har Honom som förespråkare hos Fadern för våra synder, så låt oss bruka vår förespråkares ord når vi syndare ber om förlåtelse för vad vi har brutit. Han säger ju: ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall Han ge er” (Joh 16:23). Hur mycket rikligare skall vi då inte få ta emot det vi ber om i Kristi namn, om vi ber med Han egen bön?”
 

Leo den store
NU ÄR LIVETS FÖDELSEDAG!
Mina älskade, idag blev vår Frälsare född. Låt oss därför glädja oss! Nu när det är Livets födelsedag får ingen sorg finnas. Livet tar bort fruktan för döden och ingjuter glädjen i oss, ty åt oss har evigheten blivit lovad. Ingen blir förvisad från deltagandet i denna lycka. För oss alla finns ett och samma skäl till denna gemensamma glädje; eftersom vår Herre, som har krossat synden och döden inte fann någon enda fri från skuld, kom Han för att betala för alla.
Må den som är helig jubla, ty han närmar sig segerpalmen! Må syndaren fröjda sig, ty han inbjuds till nåden! Må hedningen fatta mod, ty han kallas till livet.
I tidens fullbordan antog nämligen Guds Son människosläktets natur, så som den gudomlige vishetens och kunskapens outgrundliga djup hade beslutat, för att människorna skulle försonas med sin Skapare och för att djävulen, dödens uppfinnare, skulle besegras genom samma mänskliga natur som han själv hade besegrat.
Mina älskade, en sådan födelse anstod Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Genom denna födelse var Han både lik oss i Sin mänsklighet och överträffade oss i Sin gudomlighet. Ty om Han inte vore sann Gud, kunde Han inte bringa läkedom, om Han inte vore sann människa, kunde Han inte ge oss en förebild.
Leo den store (Blev Biskop i Rom år 440.)

Athanasios av Alexandria

Athanasios föddes 298 och dog 2 maj 373. Han var biskop av Alexandria, och räknas som kyrkofader och kyrkolärare.
På konciliet i Nicaea 325 vände sig Athanasios mot Arius, och som biskop av Alexandria kämpade han hela sitt liv för Faderns och Sonens gudomliga väsenslikhet gentemot arianismen. Arianskt sinnade romerska kejsare landsförvisade honom flera gånger.
I kristologins historia intar Athanasios en framträdande plats, och räknas som en av de mest inflytelserika bland de grekiska kyrkofäderna.

Gregorios av Nazianzos

Gregorios av Nazianzos eller Gregorios Teologen, född 329, död 25 januari 390, var en grekisk biskop och kyrkofader.
Av många betraktas han som den skickligaste retorikern under patrisiska eran. Såsom klassiskt skolad talare och filosof, införlivade han hellenismen i den tidiga kyrkan, varmed han grundade den bysantinska teologins och ecklesiastikens synsätt.
Gregorios utövade stort inflytande på utformningen av treenighetsläran bland både grekiska och latinska teologer, och är ihågkommen som ”treenighetens teolog”. Mycket av hans arbete fortsätter påverka modern teologi, i synnerhet med avseende på förhållandet mellan de tre personerna i treenigheten. Tillsammans med de två bröderna, Basileios den store och Gregorios av Nyssa, är han känd som en av de
kappadokiska fäderna-

Om dopet, av Diadokos

Så här skriver den helige Diadokos av Fotike (400 – 486),
om dopet:
”Guds nåd tilldelar oss två gåvor genom återfödelsen i dopet… Den första gåvan skänks oss omedelbart, i den stund då nåden i dopets vatten förnyar oss och renar själens ansiktsdrag, det vill säga Guds avbild i oss, genom att varje fläck av synd tvättas bort.
Den andra gåvan – vår likhet med Gud – kräver vårt samarbete. När vi medvetet upplever den Helige Ande i vårt inre, börjar nåden måla gudslikheten över Guds avbild inom oss. Konstnärer tecknar först en blyertsskiss av en människa, därefter fyller de i en färg i taget, ända tills de bit för bit fångar likheten med föremålet in i minsta detalj”.